Grannsämja är fint, det får man ge det. Att på spottavstånd ha någon att promenera med när mörkret fallit och då en tur till stan känns oöverstiglig. Att dricka ett glas vin och prata framtid och sedan lulla hem på två minuter. Men ärligt talat, jag är nog inte den där spontanfikaren som låter hemmet vara en fritidsgård för vuxna, utan vill träffas under mer planerade former. Gillar till exempel inte alls att bli störd när jag väl har lyckats stjäla lite skrivtid. Hur förklarar man sådant på ett bra sätt? Eller borde jag vänja mig? Vi bor trots allt i ett villaområde.
PS: Hoppas att ni inte missförstår: Uppskattar verkligen besök men är mest bekväm om det kommer ett litet telefonsamtal eller sms innan. När lillen vill ta hem kompisar ska dörren dock vara vidöppen. :DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar