Motstridigheten

Det här med jämställdhet, så lätt i teorin, så svårt i praktiken. När lillen bestämmer sig för att favorisera den som allra mest behöver gå och lägga sig. Då är det svårt att förhandla.

Blott en onsdag ett ögonblick i sänder

Pia Juul

Lyssnade på Pia Juul idag, vilket jag är både glad och tacksam för. Försökte in i det längsta med undanflykter som förkylning och trötthet, men V propsade på: "Du behöver det."
    Tänk att han känner mig bättre än vad jag själv gör.

Juul berättade att det är vanligt att hon får brev från läsare som vill ha bokens facit. Som om det alltid finns hos författaren.

I manuset har jag funderat kring samma ämne: Varför behöver vi svar och vad händer om vi inte får det?

Trötter

Känns lite som om vi prenumererar på förkylningar och trötthet. Med skillnaden att vi inte kan ringa kundtjänst och avboka nästa nummer.

Redigeringen får således stryka på foten men förhoppningen är att jag i påsk ska ha korrekturläst texten två gånger, en gång elektroniskt och en i pappersform. Därefter har V någon vecka på sig att ögna igenom manuset innan jag skickar det till författaren.

Operation Kärlek del två

Förtydligande av förra inlägget: Lillen föddes med en defekt som vanligtvis rättar till sig med tiden men som ännu inte har blivit bra. Vi väntar på tid för operation inom några månader. Torde vara ett rutiningrepp för läkarna men för oss är det något annat. Rädslan skär i kroppen.

Operation Kärlek

Elva noll två en tisdagsförmiddag: barnkirurgen. Det är en på samma gång kuslig och stämningsfull plats.

Tretton noll sju en tisdagseftermiddag: svärmors lägenhet. Det är en på samma gång kuslig och stämningsfull plats.

Charlotte Qvandt

Berörs av det här.

Det som började så bra

Det här hade kunnat vara en fulländad dag: sovmorgon till nio, familjemys i sängen, promenad med solen flimrandes i ansiktet, italienska pastarullar.
    Sedan kom barnvakterna och vi föranleddes tro att det skulle fortsätta i samma anda: tittut-lekar bakom dörrar, starkt bryggkaffe och färsk ananas i skivor. På med de axellånga öronhängena, sedan bar det iväg till teatern.

Efteråt i bilen hade vi svårt att hålla tyst och tillsammans försökte vi lista ut hur illusionisten hade lurat oss, sedan pratade vi om lillen. Enades om att han säkert hade haft det bra.

Det hade han inte. Hjärtat slets i slamsor när jag såg hans söndergråtna ögon, den darrande underläppen, ett näst intill apatiskt ansiktsuttryck. Vi hade lämnat honom och för en stund var jag osäker på om han någonsin skulle förlåta oss. "Jag älskar dig", viskade jag i hans öra om och om igen och efter vad som kändes som en evighet fick vi ett avmätt leende tillbaka. Det allra finaste.

Blott en lördag ett ögonblick i sänder

Hurra jag är en hypokondriker

Jag är en hypokondriker av rang, det är inget att hymla om. Oräkneliga gånger väcker jag V om nätterna och kräver att han ska eftersöka kroppen på knölar. Varje gång samma svar: "Du är kärnfrisk älskling!"

Det finns två faktorer som med säkerhet kickar igång den där osminkade sidan hos mig. Ett, det ska vara natt/kväll. Två, jag har ätit för mycket choklad.
    Ikväll uppfyller jag båda dessa kriterier och det är ingen slump att jag de senaste timmarna har skrivit som besatt. Den positiva bieffekten med hypokondrin är nämligen att jag måste skriva för att hålla tankarna i schack.

Ibland poppar idén om terapi upp i huvudet men lika snabbt avfärdar jag. Vad vore vi utan de där aviga sidorna? Normala?
    Hemska tanke.

Nu måste jag sluta för jag tycker mig känna en knöl i ljumsken. Hej på er!

Japan

Förra våren undersökte vi möjligheten att bo i ett annat land i några månader. Vi föll för Japan och för vårt inre målade vi upp en bild av körsbärsträd i blom, lillen strax under i barnvagnen. Idag känns det osannolikt att ens ha tänkt tanken. Var det turen eller slumpen som gjorde att vi till sist bestämde oss för att stanna hemma?

Vi tänker på dem som är där. Som kanske längtade efter körsbärsträden men hamnade i ett moln av radioaktiv strålning.  

Följebrev

Ibland tänker jag på det här med följebrev (det som skickas till förlaget tillsammans med manus). Det är tämligen onödigt att uppehålla tanken vid då jag inte på långa vägar har skrivit klart. Ändå kan jag inte låta bli att diktera inledningen:

Hej! Nej, för klyschigt.
God dag! Vilket århundrade kommer jag ifrån?
Bästa X! För insmickrande.

Detta till trots har jag resten av brevet någorlunda klart för mig och jag hoppas att någon gång kunna publicera det här.

Kryper

Vad är Emil Jönssons guld i världscupen jämfört med att det efter lång strävan har lossnat för Lillen. Nu kryper han som en projektil genom huset.

Träffade förresten författaren för tredje gången den här veckan, är det slumpen eller det dåliga samvetet som spökar? 

Det tar sig

Fördelen med att skriva är att man slipper se Melodifestivalen.

Blott en fredag ett ögonblick i sänder

Sista bilden: Chocken avtog något när jag hörde fnissen bakom maskerna. Men ändå! Magstarkt.

Känsla

Det finns i huvudsak ett ställe i centrum där det känns okej att ens barn gör huliganmanövrar och skrålar hejarramsor i barnstolen. På det spartanskt inredda caféet vid biblioteket trängdes vi igår bland andra föräldrar som liksom jag försökte trycka i barnet majskrokar i hopp om någon minuts tystnad. Mitt under en sådan övning dök författaren upp.

Min första tanke var: "Där går stadens kända profil, undrar om han skriver sina böcker här." Strax därpå pratade vi Hemingway, Wikipedia, förlagsbranschen och Anne Swärd. Känsla på det? Overklig.

På kvällen firade vi sedan Internationella kvinnodagen med vännen och feministen K. Känsla på det? Härlig.

Flyttad deadline

Det kryper fram. Inte ens en fjärdedel av texten är färdigsvarvad och den utlovade dödslinjen har jag brutit. Eller i alla fall ruckat på och det får man på sin höjd göra vid ett tillfälle under projektets gång (Det har Gud sagt). Och det spelar ingen roll att jag kan lura mig själv vart jag vill, för i april måste författaren ha manuset i handen.

Lillens ordlista

Bappa
Mamma
Tätt (tänt)
Slekkt (släckt)
Adde (Vem/vad/var är det?)
Uss (Puss)
Tette (Titt ut)
Ej (Hej)

Dagen i S

Sovmorgon
Sol
Såpa
Solglasögon
Skratt
Superbesök (Den sista är något långsökt men snart kommer superhärliga K på besök)

Blott en fredag ett ögonblick i sänder

Liv Strömquist

Igår: vin, choklad, dans på köksgolvet.
Idag: energi till att springa ett Marathon.


Liv Strömquist* är den mest briljanta som hörts i radio det senaste decenniet och jag skrattade mig halvt fördärvad under gårdagens Tankesmedja. Klicka dig in här och spela programmet från 2 mars, börja 23:30 in i klippet.








* Samma person som gav svar på tal i kulturdebatten:
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth tycker att ordet kultur har en negativ klang och vill istället använda underhållning. Vad tycker du om det? 

Liv Strömquist svarade: Jag tycker att namnet Lena Adelsohn Liljeroth har en väldigt negativ klang. Därför föreslår jag att hon döps om till Blubby.

Att dra i bromsen

Det har skavt, livet. När jag hänger upp jackan i garderoben rasar kroken, kaffet rinner ut ur koppen och dränker linneduken, våra mammor vill att vi snart hälsar på, det luktar mögel i kylskåpet och hur mycket vi än plockar är det alltid grejer över hela vardagsrumsgolvet, Lillen vägrar främmande människor, våra mammor vill att vi snart hälsar på. En trötthet som hotar ta sönder mig, en känslighet som gör att jag gråter bara någon säger God dag. Då drar vi i bromsen. Och pratar. Ur det föds något nytt och konstruktivt:

* Om några helger åker jag ensam iväg och tar in på hotell. Hej sovmorgon, Hej korrekturläsning!

* Vi har planerat in två barnfria kvällar i mars.

* Vi återupptar våra kreativa onsdagar som öronmärks för gemensamt skapande.