Varvar upp, igen

Jag ber om ursäkt. Det här meddelandet saknar själ. Men vad tusan.

Helgen i ord: tre i topp, sandlåda, scones, näsblod, lagerhägg, betongkonstnär, inbjudning, städ, tvätt, hemgjorda biskvier, bibblan, telefon, salva, hästen Kaj, manus.

Snart halvtid i manuset. Har ett par tusen ord kvar. Funderat mycket över den bergsscen som författaren tyckte att jag skulle förbättra. I helgen, i en kort stund av reflektion (troligen då jag borde ha sovit), fick jag ett uppslag. Kvar är bara den där lilla detaljen, att formulera det hela.

Snart

Vi måste prata

Ärligt talat. Det här kontot motarbetar mig. Först har det oförtrutet försökt att pressa mig på telefonnummer (det är för din säkerhet, sure) och nu dribblar det bort mig i en totalförändrad layout. Blir himla sur på den här typen av vänskap, faktiskt.

Och bilen går bra

Så himla fin låt.

För övrigt: Mycket händer, vänner får barn, vänner som bor för långt bort bjuder på fika, på påskafton snöade det, Lillen lånade snodde en metalltupp från affären (vi betalade) och har sedan inte setts utan den. Det var fem år sedan V och jag träffades, konstrundan gav inspiration till ett betongbord, nu funderar jag på att odla diverse grönsaker i soffbordet. Annars inget nytt.

I tell you: varenda cell

Pustar ut

Vilken tur! Det var en projektanställning han erbjöd. Då stannar jag kvar, skönt.

Chefer

Lite oväntade saker händer nu. En av mina före detta chefer har hört av sig och frågat om jag kan vara referens för henne. Känns lite udda att rekommendera någon för en ledartjänst.

Som av ett sammanträffande har ytterligare en chef hört av sig. Han har något slags erbjudande som jag ännu inte vet så mycket om. Nu gäller det att hålla sig balanserad, kan knappast byta jobb igen. Men jag blir ändå nyfiken. Extremt nyfiken.

Kärlek

Lillen i söndags: "Booe* äska mamma."

Jag krackelerar av kärlek.














*Lillens tolkning av sitt namn.

Doktor Bi

Cola och vitpeppar till trots klarade jag mig inte helt från bacillerna. Låg utslagen igår, idag snarare avslagen. Finaste stunden var när Lillen igår gav mig ett mjukdjursbi som vi brukar kalla doktor och sa: "Doktor Bi hjälpa mamma".

Snart kommer en mamma tillika mormor tillika svärmor hit, hon är efterlängtad.

Magic numbers

Jag har aldrig fascinerats av siffror, fram till idag. Trodde jag hörde fel när Lillen, inte ens två år, klättrade nerför trappan och samtidigt räknade som om han nyss läst Matte A: "ett, to, te, fya, sex, su, åtta, nie". Och därpå gjorde da capo al fine flera gånger om. Oklart varför han undvek femman men han hade säkert sina skäl.


Vi har sjukslott här, både Lillen och V är dåliga. Det var faktiskt nästan två månader sen sist, vilket får ses som personligt rekord för Lillen. Själv har jag hävt i mig cola och vitpeppar och går än så länge fri.

Så logiskt alla fattar utom du

Jag fattar att det inte är helt intuitivt men vad tror ni att följande utrop innebär här hemma?

1. Mera dass, mera dass!
2. Dassa, dassa!












Rätt svar: 
1. Mera glass, mera glass!
2. Dansa, dansa!

Du sa du hade tid

Fick via mail en undran om hur det går med skrivandet. Tackar som frågar. Det går strålande uselt. Har lovat författaren att ha halva manuset klart strax efter påsk men det haltar. Får inte riktigt ihop livet. De senaste dagarna har varit Lillens: häng vid hästhagen, häng med kusinen, häng på örtagårdens lekplats och häng på bibblan. Inget av det vill jag välja bort, men konsekvensen blir oundvikligen mindre skrivtid. Har återupptagit den briljanta idén att skriva på morgonen men oddsen för det är skyhöga.



Dagens musikrapport: Vill flagga för att jag lyssnar in mig på ett album som berör varenda cell inom mig.

Timbuktu och Linnros

Är nog uppe i femtio varv bara ikväll. Bättre än psykofarmaka.

Bibban

När valet står mellan lekplatsen och biblioteket ropar Lillen: "Bibban, bibban", och jag vet inte vart jag ska ta vägen med kärleken invärtes.

En ingrediens mer eller mindre

Å, gårdagen, så fin du var. Ett efterlängtat samtal med C och därtill grillad fetaost som jag fortfarande känner smaken av.

En inte lika kulinarisk upplevelse bjöd dagen på. Som en del i arbetet lagade jag mat till ett tiotal personer och jag tog tillfället i akt att införa vegetarisk kost på matsedeln.

Det skulle jag inte ha gjort.

Efter ett relativt friktionsfritt komponerande var det dags att krydda. Idogt rörde jag ner curry, koriander, salt och peppar i kikärtsröran, men det var inte förrän efteråt jag blev varse mitt misstag: Jag hade inte tagit sex matskedar curry. Det var cayennepeppar! som nu utgjorde ett rött delta i den gula smeten.

För den som undrar kan jag tala om att sex matskedar cayennepeppar är jefligt mycket. Det var lite så att det brann ur kollegernas munnar. Vilken succé alltså! Känner spontant att de vegetariska alternativen får vänta och att jag i fortsättningen ska hålla mig långt, långt bort ifrån grytorna.

Bävvun

Köpte den här till Lillen på bokrean med de timlånga matlagningssejourerna på förskolan i åtanke. Lillen kokar ägg, knäcker ägg, steker ägg, häller upp kaffe och serverar, gör smörgåsar, tillagar soppa. Möjligheterna tycks oändliga och varje dag berättar pedagogerna hur Lillen som vanligt hållit hov i köket.
   
Med andra ord borde den här boken vara exemplarisk för Lillen, men hans enda kommentar är: "Inte bävvubooken! Inte bävvubooken!" Där ser man! Kanske är den här boken mer exemplarisk för Lillens föräldrar än för Lillen själv.

Längtar till imorgon, ska träffa C.

Kapitelskrivning

Hej lilla låt, det var längesen vi hördes men jag tror att jag älskar dig.

Skrivliv

Provar den gamla klyschan.

Även solen har fläckar

Det är synd att en del av de nuvarande arbetskamraterna tror sig arbeta i en dålig organisation. En vecka på min gamla arbetsplats hade räckt för att förskjuta perspektiven, men det skulle aldrig ske. De som klagar stannar märkligt nog oftast kvar.

Kapitlet som försvann

Dagens sämsta: Insikten om att det måste ha varit jag som raderade kapitel nio ur manuset.

Dagens bästa: När V genom så kallade shadow copies vaskade fram kapitlet igen.

Dagens obehag: Ingenting försvinner, allt finns kvar.

Blott en dag eller: resultatet av hypomania

Musikupplevelse 2 (förra helgen)

Konserten med Jonathan Johansson i ord: Aldrig ensam, en hand i himlen, alltid ensam, skulle du lyssna då?


Och ett ord till: Magi!

När luften saknar syre

Blir tokig. På riktigt. Har i flera timmar letat efter kapitel nio men det är puts väck. Tusentals ord. Dyrbara timmar. TOKIG, sa jag det?

Musikupplevelse 1 (förra helgen)

Röda sammetsmattor, stolar i mörkt trä, New Castle Brown. Och så min man framför en mikrofon och en nästintill synkroniserad röst intill. Lillen i hatt, gröna popbyxor och rosa strumpor. Ah, det är mina killar det.

Transpiration

Dagens drabbande insikt: Jag måste skriva* för att komma i mål.





















* Lyssna på You tube-klipp, läsa bloggar, tapetsera och sortera bilder räknas alltså inte dit.

Blott en söndag ett ögonblick i sänder

Lägg märke till att Lillen pekar med långfingret. Det är inte alltid så smidigt.


Återkommer om helgens musikupplevelser.

Räknar dagar

Nya språk

Så. Himla. Kul. Lyssna. Här (c:a 32:30 till 37:45).

Gitarren och jag

Är för övrigt mallig över V som spelar på en engelsk pub på fredag. Tänk att mannen som sitter några meter ifrån mig och tränar stämsång på Fleetwod Mac, är min.

People move on

Efter en social lördag (A,T,E) och söndag (C,M,A), låg V och jag på soffan och pratade i timmar. Då slog det oss att vi inte har gjort något på tu man hand sedan augusti, gången innan var i mars. Egentligen är det ingen ny insikt, så fort vardagen hugger oss i ryggen inser vi hur lite barnvakt som finns till hands.

Samtidigt som vi vill tillbringa så mycket tid som möjligt med lillen, tror vi att ursprunget är viktigt att behålla. Att inte tappa bort sig själv eller varandra i strider om mössor, sovtider eller färdsätt till förskolan.

Vi börjar bli slitna, det är ett faktum. Och ja, vi har bara ETT barn, och tänk att ha TVÅ, TRE eller rentav FEM. Men allvarligt, jag vägrar se det som ett nederlag att vi behöver tid till kärlek och reflektion.

Vi bor i söder

Det är inte rimligt.

Grimsrud

Grimsrud *klapp, klapp, klapp* Grimsrud *klapp, klapp, klapp*

Har ni möjlighet att lyssna på Beate Grimsrud någon gång, gör det! Underfundigheter varvas med allvar och det går inte att komma undan utan att efteråt tänka nytt och annorlunda. Jag läser En dåre fri och håller mig tätt intill följande parti:

"Jag brukar säga att allt jag skrivit är självupplevt, för jag har ju upplevt det när jag skrivit ner det med hela mitt känsloregister. Men att det skulle vara sant från början är fel. Minnena ligger inte kvar där man lämnade dem. Dem har man släpat med sig genom livets kringelikrokar. Som en kälke att dra på, mycket har ramlat av och mycket har kommit till." 

Och detta:
"Hon är vacker ungefär som jag fast på henne syns det mycket bättre."

 

Perspektiven

Tror jag har hamnat i paradiset. Ni förstår, jag har druckit kaffe och pratat med arbetskamrater. Förkovrat mig i det nya ämnet och fått en pärm med arbetsplatsens rutiner, och kanske det bästa av allt: Jag har ätit lunch i matsalen, inte framför datorn. Det här kan bli riktigt bra.

Imorgon är det författarträff. Det kan också bli riktigt bra.

Hur ska det bli när du blir stor?

Nervös.

Mamma är lik sin mormor

Banar omkring med basker och solbrillor stora som Pixie-böcker. Knälång kappa och en mönstrad scarf. I spegeln upptäcker jag mormor, bara cigaretten i mungipan saknas. När blev jag som hon?

Författarmentor

Läser en gammal tidningsintervju med Tomas Bannerhed. På frågan vilken den senast lästa boken är, svarar han min mentors. Känns lovande att en augustprisvinnare gör som jag.

Vårt dagliga bröd

Lillen tänker utanför boxen, det får man ge honom. Vem hade anat att en baguette kunde göra sig så bra som hatt?

Dagens låt

Josh T Pearson, Sorry with a song (Jag skulle ha haft den med i julkalendern men vet inte riktigt vad som hände).

En arg tomte

I måndags var S och lilla L här. Lillen var märkbart besviken över att lilla L inte var särskilt leksugen. Efteråt deklarerade han: "L ä bäbbis". Jag nickade och berömde. "Vad du kan", sa jag. Sedan avlöpte i rask takt: "Pappa ä bäbbis, mamma ä bäbbis, amor (farmor) ä bäbbis. Man undrar lite vad han bygger den iakttagelsen på.

En ny hobby för Lillen är att trolla. Under dramatiska former gömmer han sin sked under bordet och säger: "Eden borta!" När vi har genomsökt bordet drar han fram den och viftar segervisst i luften, ropar: "Ta-la-da!"
    Det var en verkligt gullig hobby. Tills han en dag bestämde sig för att trolla bort sina nappar. Varje kväll, ett tjut från Lillens spjälsäng: "Buuuää, appen borta, appen borta." Sedan måste V och jag lirka fram den bakom elementet, sätta den i Lillens mun, stoppa om honom med täcket och önska god natt på nytt. För att minuten senare höra: "Buuuää, appen borta, appen borta." Tålamodet!

Lillen har feber igen. Det gör honom mer bestämd än vanligt. Inget får rubba hans cirklar, mamma ska dricka kaffe på morgonen, pappa måste äta bönor om vi andra gör det osv, osv. Idag rasade världen samman när han å ena sidan ville åka vagnen men å andra sidan vägrade ha på sig mössa trots minusgrader. Allt slutade med att han skrikande fick på sig en tomteluva, sedan åkte en mycket arg tomte varv efter varv runt kvarteret.

Märk väl, Lillen är inte ens två år. Vi lär få en del att jobba med när trotsåldern kommer.

Pulkan

Lillen åkte pulka idag. I cirka en minut. Sedan tippade pulkan och Lillen föll med ansiktet rakt ner i en ispöl. På eftermiddagen försökte vi igen: "Nu ska vi åka pulka på gatan, kul va?" Lillen förväxlade dock ordet gatan med datan (datorn) och var tämligen besviken över att inte få titta på Nicke Nyfiken utomhus. En klen tröst var den nya upptäckten att snön kan formas till bollar.

Om du trollar bort mig långt från dig

Jahopp, trodde jag var fri från jobbet men redan imorgon ska jag tillbaka. Visserligen är det bara några småsaker som ska fixas och sedan tar jag mitt pick och pack och drar. Men människorna jag mött där lämnar jag aldrig. Ibland har det känts som om jag suttit mittemot pappa, haft möjligheten att väga orden rätt. "Välj den här sidan, snälla!"
    Om det blev rätt får jag aldrig veta.

Lyssnade på Tomas Bannerhed och Stefan Casta förra veckan, inspirerande. Drömmen är att någon gång själv delta i en litteraturträff, i egenskap av författare. Vara en gengångare av pappas röst.

Nedräkning

Jo men visst, EN dag kvar (tycker faktiskt att det är värt versaler).

Och i manuset återstår bara bergsscenen att rätta. Men vilken scen sen, här har författaren verkligen gått loss med bläckpennan.

Imorgon stundar både avslutning på jobbet med obligatorisk kaka och litteraturträff med en vän och ett glas vin. Tjoho!

Nedräkning

Och så var det två dagar kvar.

The only way is up

Så mycket som händer nu, så mycket att se fram emot. Litteraturträffar, konserter, övernattning med skrivtid, nytt arbete. Känner av den emotionella höjdskillnaden, ökar farten, hinner fortfarande med: tapetserar, målar stolar, skriver manus och debattartiklar, lagar gourmetmiddagar (grov överdrift, men utifrån mina kunskaper om matlagning känns det så), nattar, läser sagor, diskuterar och skrattar. Ökar farten lite till. Är van, har levt med mig själv länge nog för att veta att det bara är att hänga med.

Här är författarens övergripande kommentarer på manus 2:

• Stilistiskt säkert, framställningen känns levande med välavvägd dynamik. De ca 45 sidorna ger mersmak. Karaktärerna blir tydliga, om än i fallande skala räknat från den starkt fokuserade huvudpersonen. Tidsatmosfären i de äldre avsnitten känns lovande (men pass på anakronismer som helt galen).
• För helhetens skull vore det bra med en genomtänkt rytm i tidsväxlingarna. Bergsscenen kräver mer arbete. Här finns verkligt stark dramatisk potential, som dock ställer krav på den språkliga fokuseringen och den rent fysiska beskrivningen.

Samarbetet med författaren är en lyckträff. Han fångar upp de textstycken där det föreligger risk för ras och kommer med konstruktiv respons. Av allt han sa var det en mening som slog rot: "Det här är ett moget litterärt projekt". Jag väljer att tänka på det första manuset som omoget. Kan faktiskt vara en av anledningarna till att jag ännu inte har skickat in det till förlag.

Nedräkning

Tre dagar kvar.

Dagens sammanbrott

"TOTTAJ, TOTTAJ", skrek Lillen när husets tomtar packades ner i en låda. Efter att teatraliskt ha kastat sig på golvet och gråtit i en kvart, lät han sig övertalas om att tomtarna måste sova på vinden i ett år. Dessa märkliga traditioner.

När Lillen förstod att vi skulle lämna tillbaka två av hans favoritböcker till biblioteket (efter två omlån), höll han dem så krampaktigt intill hjärtat att vi bestämde oss för att ta straffavgiften för några extra dagar.

Nedräkning

Knappt greppbart, men f y r a arbetsdagar kvar.

Googlar mig sönder och samman efter ett kreativt rum.

Nedräkning

Fem dagar kvar.

Det känns som liv, det luktar vår

Hemma med Lillen som är sjuk. Solen lyser genom smutsrandade fönster och rosorna från förra säsongen har ännu inte gett upp. Det känns hoppfullt.
    Gårdagens ryck: Fick en idé och hade inom loppet av några minuter beställt tio tapetprover.
    Dagens ryck: Blundade och tryckte på sänd. Nu har tidningen fått en debattartikel signerad min far.

Nedräkning

Sex dagar kvar och idag funderar jag på att skicka in debattartikeln i pappas födelsenamn, tror banne mig att jag gör det.

Nedräkning

Och så var det sju dagar kvar.

Senaste nytt från slottet (aka: parhus på vischan)

På söndag träffar jag författaren.

Idag funderar jag på om det bör finnas en tydlig avsändare i en debattartikel eller om det går lika bra att skriva under pseudonym. 

Upp och ner, ner och upp

Fint häng med M idag. Slås under vårt samtal av hur jag glider mellan ytterligheter, från stressad och ledsen till glad och uppskruvad. Och sedan tillbaka igen. Och igen. Ibland vill jag kränga mig ur mitt eget skinn, ta på mig ett nytt, av pansar. Aldrig titta bakåt. Aldrig tänka framåt. Men å andra sidan hade jag förmodligen inte upplevt befrielsen av ett skratt lika påtagligt i kroppen som nu. Inte heller hade jag tagit till orden och pennan för att stilla den inre rastlösheten, och vem vore jag då?

Mål 2012 (eller ska vi kalla det rekommendationer?)

Individuella:

• Skriva minst två krönikor/noveller/artiklar (varav en politisk) och skicka till mottagare.
• Skriva klart manus 2 (c:a 50 000 ord).
• Skicka minst ett romanmanus till förlag innan årets slut.
• Frigöra tid att i snitt skriva 1000 ord per vecka från och med februari. 

Familj:

• Resa utanför Norden vid minst ett tillfälle (den inre resan räknas inte denna gång).
• Minst en familjeaktivitet/vecka (fokus på lillens intressen: titta på djur, plaska i vatten, dansa etc.)
• Gemensamma kreativa torsdagar
• V och jag har varsin dag i veckan då vi kan planera in något utan att fråga den andre (V onsdagar, jag tisdagar).
• Möjlighet att övernatta någonstans varannan månad (V - februari, april..., jag - januari, mars...).
• En godisdag/vecka (plus en bonusdag att ta ut vid födelsedagar och liknande).
• Ansvarsfördelning för hemmets sysslor ska utformas.

Ospecificerat:

• Anordna en kreativ happening. 

Nedräkning

Åtta dagar kvar.

Nedräkning

Nio dagar kvar.

Boktvätt

Note to self: Om du startar igång tvättmaskinen och Lillen gestikulerar som besatt samt pekar uppmanande mot luckan, misstänk genast att det ligger en biblioteksbok bland tvätten. Misstänk vidare att det är Lillen som har petat in den där när du som bäst måttade tvättmedel.

Nedräkning

Imorgon börjar nedräkningen, tio arbetsdagar kvar på jobbet from hell.

I veckan ska jag presentera målen för 2012.