Efter en social lördag (A,T,E) och söndag (C,M,A), låg V och jag på soffan och pratade i timmar. Då slog det oss att vi inte har gjort något på tu man hand sedan augusti, gången innan var i mars. Egentligen är det ingen ny insikt, så fort vardagen hugger oss i ryggen inser vi hur lite barnvakt som finns till hands.
Samtidigt som vi vill tillbringa så mycket tid som möjligt med lillen, tror vi att ursprunget är viktigt att behålla. Att inte tappa bort sig själv eller varandra i strider om mössor, sovtider eller färdsätt till förskolan.
Vi börjar bli slitna, det är ett faktum. Och ja, vi har bara ETT barn, och tänk att ha TVÅ, TRE eller rentav FEM. Men allvarligt, jag vägrar se det som ett nederlag att vi behöver tid till kärlek och reflektion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar