Det har skavt, livet. När jag hänger upp jackan i garderoben rasar kroken, kaffet rinner ut ur koppen och dränker linneduken, våra mammor vill att vi snart hälsar på, det luktar mögel i kylskåpet och hur mycket vi än plockar är det alltid grejer över hela vardagsrumsgolvet, Lillen vägrar främmande människor, våra mammor vill att vi snart hälsar på. En trötthet som hotar ta sönder mig, en känslighet som gör att jag gråter bara någon säger God dag. Då drar vi i bromsen. Och pratar. Ur det föds något nytt och konstruktivt:
* Om några helger åker jag ensam iväg och tar in på hotell. Hej sovmorgon, Hej korrekturläsning!
* Vi har planerat in två barnfria kvällar i mars.
* Vi återupptar våra kreativa onsdagar som öronmärks för gemensamt skapande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar