Förra våren undersökte vi möjligheten att bo i ett annat land i några månader. Vi föll för Japan och för vårt inre målade vi upp en bild av körsbärsträd i blom, lillen strax under i barnvagnen. Idag känns det osannolikt att ens ha tänkt tanken. Var det turen eller slumpen som gjorde att vi till sist bestämde oss för att stanna hemma?
Vi tänker på dem som är där. Som kanske längtade efter körsbärsträden men hamnade i ett moln av radioaktiv strålning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar