En ingrediens mer eller mindre

Å, gårdagen, så fin du var. Ett efterlängtat samtal med C och därtill grillad fetaost som jag fortfarande känner smaken av.

En inte lika kulinarisk upplevelse bjöd dagen på. Som en del i arbetet lagade jag mat till ett tiotal personer och jag tog tillfället i akt att införa vegetarisk kost på matsedeln.

Det skulle jag inte ha gjort.

Efter ett relativt friktionsfritt komponerande var det dags att krydda. Idogt rörde jag ner curry, koriander, salt och peppar i kikärtsröran, men det var inte förrän efteråt jag blev varse mitt misstag: Jag hade inte tagit sex matskedar curry. Det var cayennepeppar! som nu utgjorde ett rött delta i den gula smeten.

För den som undrar kan jag tala om att sex matskedar cayennepeppar är jefligt mycket. Det var lite så att det brann ur kollegernas munnar. Vilken succé alltså! Känner spontant att de vegetariska alternativen får vänta och att jag i fortsättningen ska hålla mig långt, långt bort ifrån grytorna.

Bävvun

Köpte den här till Lillen på bokrean med de timlånga matlagningssejourerna på förskolan i åtanke. Lillen kokar ägg, knäcker ägg, steker ägg, häller upp kaffe och serverar, gör smörgåsar, tillagar soppa. Möjligheterna tycks oändliga och varje dag berättar pedagogerna hur Lillen som vanligt hållit hov i köket.
   
Med andra ord borde den här boken vara exemplarisk för Lillen, men hans enda kommentar är: "Inte bävvubooken! Inte bävvubooken!" Där ser man! Kanske är den här boken mer exemplarisk för Lillens föräldrar än för Lillen själv.

Längtar till imorgon, ska träffa C.

Kapitelskrivning

Hej lilla låt, det var längesen vi hördes men jag tror att jag älskar dig.

Skrivliv

Provar den gamla klyschan.

Även solen har fläckar

Det är synd att en del av de nuvarande arbetskamraterna tror sig arbeta i en dålig organisation. En vecka på min gamla arbetsplats hade räckt för att förskjuta perspektiven, men det skulle aldrig ske. De som klagar stannar märkligt nog oftast kvar.

Kapitlet som försvann

Dagens sämsta: Insikten om att det måste ha varit jag som raderade kapitel nio ur manuset.

Dagens bästa: När V genom så kallade shadow copies vaskade fram kapitlet igen.

Dagens obehag: Ingenting försvinner, allt finns kvar.

Blott en dag eller: resultatet av hypomania

Musikupplevelse 2 (förra helgen)

Konserten med Jonathan Johansson i ord: Aldrig ensam, en hand i himlen, alltid ensam, skulle du lyssna då?


Och ett ord till: Magi!

När luften saknar syre

Blir tokig. På riktigt. Har i flera timmar letat efter kapitel nio men det är puts väck. Tusentals ord. Dyrbara timmar. TOKIG, sa jag det?

Musikupplevelse 1 (förra helgen)

Röda sammetsmattor, stolar i mörkt trä, New Castle Brown. Och så min man framför en mikrofon och en nästintill synkroniserad röst intill. Lillen i hatt, gröna popbyxor och rosa strumpor. Ah, det är mina killar det.

Transpiration

Dagens drabbande insikt: Jag måste skriva* för att komma i mål.





















* Lyssna på You tube-klipp, läsa bloggar, tapetsera och sortera bilder räknas alltså inte dit.

Blott en söndag ett ögonblick i sänder

Lägg märke till att Lillen pekar med långfingret. Det är inte alltid så smidigt.


Återkommer om helgens musikupplevelser.

Räknar dagar

Nya språk

Så. Himla. Kul. Lyssna. Här (c:a 32:30 till 37:45).

Gitarren och jag

Är för övrigt mallig över V som spelar på en engelsk pub på fredag. Tänk att mannen som sitter några meter ifrån mig och tränar stämsång på Fleetwod Mac, är min.

People move on

Efter en social lördag (A,T,E) och söndag (C,M,A), låg V och jag på soffan och pratade i timmar. Då slog det oss att vi inte har gjort något på tu man hand sedan augusti, gången innan var i mars. Egentligen är det ingen ny insikt, så fort vardagen hugger oss i ryggen inser vi hur lite barnvakt som finns till hands.

Samtidigt som vi vill tillbringa så mycket tid som möjligt med lillen, tror vi att ursprunget är viktigt att behålla. Att inte tappa bort sig själv eller varandra i strider om mössor, sovtider eller färdsätt till förskolan.

Vi börjar bli slitna, det är ett faktum. Och ja, vi har bara ETT barn, och tänk att ha TVÅ, TRE eller rentav FEM. Men allvarligt, jag vägrar se det som ett nederlag att vi behöver tid till kärlek och reflektion.

Vi bor i söder

Det är inte rimligt.

Grimsrud

Grimsrud *klapp, klapp, klapp* Grimsrud *klapp, klapp, klapp*

Har ni möjlighet att lyssna på Beate Grimsrud någon gång, gör det! Underfundigheter varvas med allvar och det går inte att komma undan utan att efteråt tänka nytt och annorlunda. Jag läser En dåre fri och håller mig tätt intill följande parti:

"Jag brukar säga att allt jag skrivit är självupplevt, för jag har ju upplevt det när jag skrivit ner det med hela mitt känsloregister. Men att det skulle vara sant från början är fel. Minnena ligger inte kvar där man lämnade dem. Dem har man släpat med sig genom livets kringelikrokar. Som en kälke att dra på, mycket har ramlat av och mycket har kommit till." 

Och detta:
"Hon är vacker ungefär som jag fast på henne syns det mycket bättre."