Tillvaron har skiftat färg till en ljusare röd nyans. Ännu finns inga besked, men när jag gick från sjukhuset kom jag på mig själv med att vissla.
I närheten av havet passerade jag Knausgård, funderade en stund på att hejda honom och berätta hur mycket jag gillar hans kamp. Men naturligtvis vågade jag inte. Det vore dumt om han tog mig för distanslös. För vi träffas så himla ofta, menar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar