Här är vår gran Gunnar. Det är svårt att tänka sig men för bara några dygn sedan låg där alldeles för många julklappar. De flesta kom från mina familjemedlemmar. Jag har skrivit ett vänligt brev och tackat dem för presenterna samt gett en liten utmaning till kommande födelsedagar och jular: bara ett paket från var och en. För kärleksfulla ord finns dock inga begränsningar. Återstår att se hur det går.
Funderar på varför inte författaren/kritikern N hör av sig. Mycket att göra är min gissning, ändå sticker det inuti: Vill han inte vara min kritiker? Har han ångrat sig?
Allt började med att jag lånade några av N:s böcker på biblioteket och tyckte att språket påminde om mitt eget. Kort därefter tog jag kontakt via mejl och frågade om han vill vara min kritiker. Efter att ha slutfört en handfull manus men sedan tappat tron på mig själv, ville jag ha någon intill mig som kan putta på när det känns tungt. Någon som kan se över språk, känsla och struktur i det manus jag är på väg att knyta ihop. För att hjälpa N att ta ställning, skickade jag med några av mina texter. Det är viktigt för mig att kritikern tycker om mitt sätt att skriva.
Redan dagen därpå fick jag svar. N lät meddela att han har en del i görningen men ser mycket fram emot att vara min kritiker. Fint så långt. Och jag vet att det är jul, men snälla svara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar