Det diskuteras julklappar hemma hos oss. Både V och jag är av åsikten att för många (högst subjektivt) julklappar hämmar kreativiteten. Vi har sett åtskilliga exempel på barn, både bland vänner och släkt, som fått skyskrapshöga julklappstorn: Xbox, stereoanläggningar och andra svindyra saker. Föga förvånande är många ändå inte tacksamma. Snabbt river barnen upp paketen och konstaterar att de hellre velat ha en iPhone. V och jag sitter tysta och undrar vad föräldrarna försöker kompensera.
Än är vår son inte gammal nog att förstå, men det dröjer inte länge. Vi har därför redan i år bett släkten att begränsa sina julklappar till en, max två. Men vad gör man när det liksom inte går in? Någon slår in ett jättepaket med många små i, någon annan struntar helt sonika i vår önskan. Vi funderar på att skänka resterande julklappar till någon hjälporganisation. Hur gör ni?
Har haft samma funderingar kring julklappar som ni. Det är tyvärr svårt att styra över barns tacksamhet och otacksamhet. En del barn har nog svårt att hantera att få presenter. Även om de får en sak de verkligen önskat sig kanske de ändå visar otacksamhet, inte vet jag varför.
SvaraRaderaOm ni inte vill ha alla presenter är det väl en jättebra idé att skänka bort dem men man kan då fundera på om de som gett presenterna tycker att ni är otacksamma som inte vill ha det de har gett bort....
Där har du en poäng. Hade det inte varit så att vi uttryckligen bett dem att begränsa julklappsöverflödet, vore det otacksamt att skänka bort paketen. Nu tycker jag att det finns fog för det. Men kanske bör vi beskriva tydligare varför.
SvaraRaderaOtacksamhet tror jag är en konsekvens av att många barn och vuxna inte behöver längta efter paketen längre utan räknar med att få sina önskningar uppfyllda, gärna på studs.