Det var ett tag sedan jag skrev här och tankarna hopar sig. Fragment av det som rör sig i huvudet kommer här:
* Tydligen räcker det inte med ett ingrepp i vår lilla familj, nästa gång är det V:s tur. När han har ont gör det också ont i mig och jag hoppas att väntan för operationen blir kort.
* Lillen är fortfarande livrädd för Småland. Eller kanske snarare mammas sambo som bor i Småland. Desperat har vi försökt lista ut vad det beror på: Kan det vara glasögonen? Rullstolen? Den stora kroppshyddan? Själva har de tänkt ut en egen lösning: Det är JAG som är orsaken. Det säger sig självt, mammas sambo har tidigare varit omtyckt av samtliga barn. Så varför skulle lillen vara ett undantag? "Du skämmer bort honom, tar upp honom för snabbt i famnen!"
Här skriker bromsarna i mig. Jag har varit hemma med sonen i över ett år och lärt mig skilja på när han, låt säga, skriker för att få maten levererad snabbare och när han är ångestfylld och rädd för att dö. Jag menar inte att barn ska vara VD i huset men att visa kärlek när ångesten är som värst, tycker i alla fall inte jag är fel. Men vi ser olika på saker. Att köpa presenter för utomjordiska summor är bevisligen inget som mamma förknippar med bortskämdhet, på samma sätt som jag har svårt att se nackdelen med att slösa på kärlek (så länge barnet har ramar att förhålla sig till). Som en parentes kan sägas att jag som liten gallskrek när jag träffade vissa personer.
* När vi åkte hem från Småland slog det mig hur landskapets skiftningar kan ses som en metafor för min egen utveckling. Sedan jag flyttade söderut har jag sågat ner träden och öppnat mig mer inför andra. När jag återvänder till barndomens skogar ger de mig inte längre den omhuldande känsla jag då hade, snarare blir mörkret kvävande. Det är på slätten jag hör hemma nu.
* Det är över en månad sedan jag skickade barnboksmanuset till förlag och över två sedan tidskriften fick novellen. Kan jag förvänta mig svar snart?
* V har läst igenom den fjärdedel av manuset. Några stycken måste omarbetas men drivet finns där.
* Den här sommaren har inneburit något slags rekord i socialt umgänge. Många övernattningar har det blivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar