Det där förslaget, jag vet inte riktigt hur mycket jag kan säga utan att avslöja mig. Men det handlar om att en författare, i research-syfte, ska bo hos oss en vecka. Känns otäckt, obehagligt och alldeles, alldeles underbart.
På krismötet i måndags förvånade jag återigen mig själv. Höll monolog. Vann några orddueller. Men faktum kvarstår, den här organisationen är (välj valfri metafor):
* Ett sjunkande skepp.
* En briserande bomb.
* En skjuten bäver.
Och annars då? Mannen har äntligen kommit tillbaka från London. Lillen är sjuk men det hindrar honom inte ifrån att lära nya ord. Nu säger han både fabrro (farmor), faffa (farfar) och mommo (mormor). Påmind om den lucka som inte går att fylla, försökte jag lära honom morfar också. Men det ville sig inte, kanske för att de aldrig ska träffas.
En fjärdedel av manus 2 är inskickat till författaren men svaret dröjer. Är det dags för kakelugnen igen? För övrigt skriver jag nästan ingenting, vilket är direkt hälsovådligt. Jag hotar gå under av hypokondri och pessimism om jag inte gör något åt saken snarast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar