Kanske jämnar livet ut sig. Kanske stiger solen än en gång och lyser över de regnblanka gatorna. Tyst för mig själv upprepar jag beskedet: Jag har inte livmoderhalscancer. Jag har inte livmoderhalscancer!
För ett tag är jag fri. För ett tag bryr jag mig inte om felstygn och extra undersökningar i framtiden. För ett tag vill jag vila i tacksamhet.
När vår ett och ett halvåring övar inför luciatåget, lyfter jag några centimeter från marken. Visserligen har han missuppfattat saker och ting. Istället för "Tipp tapp, tipp tapp", skrålar han: "Pitta, pitta". Men det får ses som en petitess i sammanhanget.
När jag kommer hem efter ännu en lång arbetsdag och mannen lyckats avstyra anmälan från företaget, då finns det inga termometrar som kan mäta min värme.
Underbara vänner och familj, ni som finns och bryr er. Ni är min rikedom.
Tack M för att du rekommenderade mig för tjänsten (som jag till slut inte sökte). Tack min förre chef för att du hade mig i åtanke i rekryteringen till ett projektarbete. Tack för att ni som intervjuade, gav mig chansen att vara en av två återstående i nästa uttagning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar