Igår försvann livets konturer och jag såg mig själv falla till marken. Händerna, armarna, benen, del för del. Om det inte var för att V fanns där och plockade ihop mig, vet jag inte hur det hade gått. Det var det inte långt kvar till gränsen av förnuft.
Redan på de myndigt formulerade inledningsraderna förstod jag att något var fel. Det hade gjorts en anmälan mot mig och brevet som bekräftade detta kom från ett företag som jag efteråt förstått lurat både en och annan kund. Den gamla devisen: "Jag trodde aldrig att det skulle hända mig", gäller även här.
Idag är jag något lugnare, kanske behöver det inte få så överdrivna konsekvenser. Mer än några förlorade tusenlappar, vilket i det här sammanhanget känns överkomligt. Dessutom har jag bevis som vilar i datorn och ett nyss skickat mejl med hot om att polisanmäla företaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar