På väg dit, när jag plogade mig fram i snön, svor jag över valet av pumps med hög klack (särskilt då min olycksfallsförsäkring löpte ut igår). Väl där var jag dock nöjd med valet, liksom med kläderna. Det blev svart, tråkigt men tryggt. För att spexa till det lite tog jag på en knallröd ring, stor som en ask Läkerol. Han hade kavaj och Chinos och på rörelsemönstret förstod jag att vi var i hans hemmamarker.
Det finns mycket att säga om kvällens träff men viktigast är att jag fick en injektion i skrivandet, något jag väl behövde. Förutom att gå in på detaljer i texten fick jag med en sammanfattning hem:
På plussidan
- Språket rent, kart och välavvägt. Flera pregnanta formuleringar/stycken.
- Berättelsen kommunicerar fint, nyfikenheten väcks.
- Framställningen omväxlande. Inga tendenser till långrandighet.
- Ett behagligt växelspel mellan inre och yttre.
- Valet av berättartempus bidrar eventuellt till anstrykning av övertydlighet.
- Finns risk för att texten upplevs som lite väl självförklarande (beror dock på vilken läsekrets du tänker dig).
Jag som ogillar att bli skriven på näsan, fick stå med dumstruten när författaren pekade på ett antal övertydliga partier. Svårt att se skogen för alla träden, som det heter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar