måndag 10 januari 2011

Varför en roman slår



Så här ser det ut när lillen har haft att göra med fiskmobilen, att jämföra med då han var nyfödd och inte ens såg att den hängde över skötbordet.

Läste ut Spill igår, slutet gjorde boken. Combüchen är en mästare på gestaltning och språk. Själv är hon blygsam och har i flera tidningar uttryckt stor förvåning över att boken blivit så upphaussad (Läs Augustpriset).

I en tid då hemmafrubloggarna växer som svampar, tycker jag inte alls att det är särskilt konstigt att Combüchens så kallade damroman har blivit så stor. Broderi, matlagning och åtrå fyller sidorna och kanske är det därför vägen till slutet kändes så lång för mig.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar