Måste ventilera en diskussion som pågått på FB sedan igår. Kort kan sägas att den handlar om machokulturen inom brandkårsyrket, men enligt mig urartade den fullständigt. Vet inte om det är hormonerna, sömnbrist eller livligt engagemang, för igår var jag både ledsen och frustrerad. Mest för att det finns personer som på allvar är omedvetna om samhället dolda strukturer. Rigida mönster. Det handlar inte om kvinnor och män. Vi är alla människor.
Har försökt hålla hyfsad god ton på FB, vill inte hamna i en situation som den här. Men inombords går jag sönder. Tror jag flyr till Mia Öströms Den du söker finns inte här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar