Det kan tyckas vara förspilld tid att skriva en bok, på bloggen. Men när jag skriver, oavsett vilket skräp det är, går det lättare att arbeta även med manuset. Det ena ger det andra, som det heter.
Vi kör hejarklackar här hemma, ungefär så här kan det låta:
"Frukost klapp klapp klapp" eller "Ge mig ett M, ge mig ett J, ge mig ett Ö, ge mig ett L, ge mig ett K, vad blir det? Jag hör inte!"
Nu sitter jag framför datorn och peppar mig själv med hejarramsor: "Kom igen, ÖKA, heja, heja!"
Det behövs. I februari ska författaren och jag höras av igen. Då förväntar han sig att första utkastet är klart.
Och förresten, Linnroshjärtat blöder litet idag, visst är Robyn bra, men så bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar