Å författarträffar, kan inte tänka mig något mer inspirerande för en manusplitare. Igår var S och jag och lyssnade på Sigrid Combüchen som talar lika väl som hon skriver. Är glad att jag hade läst romanen då hon fann nöjet i att berätta hela dess innehåll. Ovanligt för författare som har rykte om sig att vara hemlighetsfulla.
Hur researchen går till var Combüchen också frikostig med. Hon berättade till exempel att hon hade köpt en klänning från trettiotalet, bara för att studera hur den skurits och hur sömmarna löpte genom tyget.
Hon är väl värd Augustpriset för sin prosa, att jag sedan varken har intresse för sömnad, matlagning eller trädgårdsarbete (okej lite, odlade faktiskt morötter i år), hör inte till saken.
I skrivandet försöker jag i största möjliga mån berätta om sådant jag redan vet. Men visst blir det research även för mig (Man tillhör inte Google-generationen för intet). Idag har min research bestått i att hitta en tango till slutscenen av manuset. Det blev Carlos Gardels Por Una Cabeza som Leif Pagrotsky tipsade om i Jasons spellista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar