Idag hade mamma och jag en bra diskussion i telefon, på tal om det här med paket. Hon:
- Ja, jag var ju krigsbarn och fick inte så mycket. Så jag lärde mig att vara rädd om saker.
Jag tog genast chansen:
- Ja, vi skulle vilja att lillen är lite som du. Att han gläds åt det han får.
Det var en stund av tyst samförstånd. Jag hoppas den varar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar