När jag berättar om min otvingade lust att rymma och mannen säger: "Visst, vilken tid och vilken dag?" Kanske är då lusten försvinner. När möjligheten bjuds är valet enkelt. Familjen är min borg och där vill jag vara.
På stapplande ben tar sig Lillen ut i världen. Att gå de fåtal metrarna till bilen tar längre tid än att laga en trerättersmiddag. Sådant som vi vuxna skyndsamt går förbi, stannar han och förundras över i evigheter. En cigarettfimp, en blomma, ett godispapper av stanniol, allt är skatter för honom. Hans lilla hand klamrar sig fast i min och vi går vidare, och i mig stiger en värme som jag inte visste fanns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar